Odlingarna tar sig!

Vi spenderade midsommarhelgen i sommarhuset och den gav verkligen mersmak inför sommaren! För ett par veckor sedan hade jag en helt egen helg i huset och då satte jag ut mina Dahlior som jag drivit upp hemma. Jag planterade en hel del annat då också och allt sammans packade jag noga in i sån där fiberduk. Nu i helgen kunde jag ta bort den och allt verkar ju faktiskt ha klarat sig!

Här ovan ser ni delar av rabatten utmed fasaden samt det runda landet som tidigare var fylld av Bergenia, växten från helvetet. Mitt mål är att det ska bli helt grönt i de här landen, att knappt någon jord ska synas.

Hela gården - och framförallt rabatten utmed fasaden - ligger ganska utsatt för både regn och sol. Solen gassar och landen torkar ut. Och när vi väl är där är det inte det lättaste att vattna heller, på grund av obefintligt med vatten på vår fastighet… Som tur är så får vi hämta vatten från vår granne så det går rätt bra ändå, om än lite meckigt!

Så ni kanske kan förstå hur extra glad jag blir när jag ser att plantorna faktiskt växer! Hur de nygrävda rabatterna sakta fylls med både gamla och nya växter. Den gamla jorden har jag tippat i en hög i en avsides del av trädgården och där kan jag fynda ganska mycket kul nu! Särskilt spänd är jag på en rosenbuske som verkligen tagit sig där! Och rätt spänd är jag på flera av Dahliorna som har knoppar nu!

Invid staketet mot grannen har jag hittat mängder av Akleja i olika färger. De plantorna har fått flytta in i våra rabatter nu. Jordärtskockorna som jag fick av en kollega i senvintras, växer och frodas. Det ska bli väldigt härligt att kunna skörda dem i höst! Om de nu klarar av en solig sommar…

Från ytterligare en annan kollega har jag fått massor av olika plantor, bland annat Blåklint, Rosenskära, Akleja, Mynta, Lammöra och så den här fina Sibiriska Vallmon som hade det goda omdömet att slå ut i söndags när vi var där!

Och nu har vi köpt en pump, så i helgen ska vi pumpa ur brunnen och se om, och hur, den rinner till. Om så vattenspegeln bara stiger en meter, betyder det att vi har ganska gott om vatten! För det kanske inte är så att brunnen är helt sinad, den kanske bara inte har använts tillräckligt mycket av de tidigare ägarna på slutet och därför inte runnit till. Håll tummarna!

Ett axplock av vårens keramik

Som jag redan har visat i ett tidigare inlägg, så har jag ju så smått börjat att jobba med en vitbrännande lera. Den ersätter inte på något vis min vanliga rödbrännande, men just nu känns det nytt och kul att jobba med den vita. Den arbetsprocess jag har med den röda är tre dagar, med den här vita förkortas det hela med en dag, då jag slipper moment med att engobera både in- och utsida. Eller, ja, det skulle jag ju kunna göra med den här vita också, men oftast låter jag den vita lerskärven fungera som bakgrundskulör. Och ni skulle bara ana hur pass stor skillnad det är i känslan att rista i en engoberad vit lera mot för en engoberad rödbrännande! Muggen bredvid min skål här ovan, den har Åsa Olofsson gjort. Nu hittar henne på Instagram som @asaannakarin. Kolla in vettja!

Den här muggen har jag gjort till min pappa som har fått problem med sina fingrar på äldre dar. Det här handtaget är lätt att hålla i och muggen används flitigt av honom.

I den vita leran gjorde jag också den här muggen till mig själv. Mönstret är inspirerat av ett par byxor jag har. Engoben blev lite tunn och jag har gjort fler muggar med detta mönster efter den här första provmuggen. Där är inte den svarta kulören ojämn, men det blev faktiskt inte alls så bra som jag tänkt att det skulle bli, ser mest platt och tråkigt ut. Så nu gillar jag den här första muggen bäst. Den har en fin levande yta och är väldigt god att dricka kaffe ur!

Den här lilla pluttmuggen kom ur den senaste ugnen. Det är årets semesterkopp till mig själv. Är väldigt nöjd med hur mönstret och engoben funkar ihop. Muggen känns mjuk och är väldigt skön att hålla i. Känner på mig att den har goda chanser till att bli sommarens favorit!

Under våren har jag gått och blivit huskeramiker till Kvarterskrogen Matildas här i Gävle. Det började med kaffe- och espressokoppar och har sedan gått vidare till små kannor, förrättsassietter och fat/skålar till ostron. Det är både kul och utmanande att göra grejer efter andras önskemål. Och med önskemål menar jag här framförallt mått. Jag har fått göra om espressomuggarna två gånger eftersom den första omgången muggar blev för stora. Vid det andra försöket drejade jag jättejättesmå muggar, och då blev de perfekta!

Assietterna har det verkligen gått troll i. De har spruckit vid engoberingen, spruckit i ugnen, och som om inte det var nog klantade jag till mig i dag och tippade ner en hel trave färdiga assietter i golvet… Vissa former är det så där med, de för med sig otur och man ska helst inte befatta sig med dem. Eller så ska man bara övervinna dem. Nu ska det vara slut på olyckor med dessa fat hoppas jag. Imorgon levererar jag allt till restaurangen. Och snart måste jag såklart gå dit och äta finmat på min keramik!